Hadither

202. 25

(202) Åkallandet av Gud under den nattliga bönen

(1) Detta pekar på den medvetandenivå som var utmärkande för Profeten Muhammed ﷺ. Hans sömn var god och när han sov, förlorade han all kontakt med den omgivande världen. Men ändå behöll han även i sovande tillstånd en viss grad av medvetande; det hände honom nämligen ibland att uppenbarelserna kom medan han sov. Följaktligen behövde han inte utföra tvagning efter uppvaknandet utan utförde den enbart när han i vaket tillstånd kände behov av den.

(2) Han torde ha syftat på det ljus som lyser ur visdom och fromhet.

(3) Enligt en anteckning hos Muslim var det inte Kurayb utan Salamah b. Kuhayl som sade det som återges i den sista meningen. De två ytterligare glömda uttrycken var: [ljus åt] ’min själ’ och [åt] ’min tunga’.

(4) Profeten ﷺ gjorde så för att hålla honom vaken och uppmärksam på hur den nattliga bönen skall utföras.

(1) Här följer i translitteration den arabiska texten till Profetens ﷺ bön: ” Allāhumma! Laka ’l-hamd. Anta nūru ’s-samāwāti wa-’l-ardi wa-laka ’l-hamd. Anta rabbu ’s-samāwāti wa-’l-ardi wa-man fī-’hinna. Anta al-haqqu wa-wa‘duka al-haqqu wa-qawluka al-haqqu wa-liqā’uka haqqun wa-’l-djannatuh haqqun wa-’n-nāru haqqun wa-’s-sā‘atu haqqun. Allāhumma! Laka aslamtu wa-bika ānamtu wa-‘alayka tawakkaltu wa-’ilayka anabtu wa-bika khāsamtu wa-ilayka hākamtu. Fa-’ghfir li mā qaddamtu wa-akhkhartu wa-asrartu wa-a‘lantu. Anta ilāhī lā ilāha illā ant.”

(1) Den translittererade arabiska texten till Profetens ﷺ inledande bön: ”Allāhumma! Rabba djabrā’īl wa-mīkā’īl wa-isrāfīl. Fātira ’s-samāwāti wa-’l-ard.i ‘Ālima ’l-ghayb wa-’sh-shahāda. Anta tahkumu bayna ‘ibādika fīmā kānū fīhi yakhtalifūn. Ihdinī li-mā ’khtulifa fīhi mina ’l-haqq bi-idhnika. Innaka tahdi man tashā’u ilā sirātin mustaqīm.”

(1) Den translittererade arabiska texten till Profetens ﷺ bön: ”Wadjdjahtu wadjhiya li-’lladhī fatara ’s-samāwāti wa-’l-arda hanīfan wa-mā anā mina ’l-mushrikīn. Inna salātī wa-nushukī wa-mahyāya wa-mamātī li-’llāhi rabbi ’l-‘ālamīna lā sharīka lāh. Wa-bi-dhālika umirtu wa-anā mina ’l-muslimīn. Allā-humma! Anta al-maliku lā ilāha illā ant. Anta rabbī wa-anā ‘abduka. Zalamtu nafsī wa-’‘taraftu bi-dhan-bī. Fa-’ghfir l dhunūbī djamī‘an. Innahu lā yaghfiru ’l-dhunūba illā ant. Wa-’hdinī li-ahsani ’l-akhlāq. Lā yahdī li-ahsanihā illā ant. Wa-’srif ‘annī sayyi’ahā. Lā yasrifu ‘annī sayyi’ahā illā ant. Labbayka! Wa-sa‘-dayka! Wa-’l-khayr kulluhu fī-yadayka wa-’l-sharru laysa ilayka. Anā bi-ka wa-’ilayka. Tabārakta wa-ta-‘ālayta. Astaghfiruka wa-atūbu ilayka.” När han gjorde bugningen sade han: ”Allāhumma! Laka raka‘tu wa-bika ānamtu wa-laka aslamtu. Khasha‘a laka sam‘ī wa-basarī wa mukhkhī wa-‘azamī wa-‘asabī.” Och när han reste på huvudet sade han: ”Allāhumma! Rabbanā laka al-hamd. Mil’a ’s-samāwāti wa-mil’a ‘l-ardi wa-mil’a mā baynahumā wa-mil’a mā shi’ta min shay’in ba‘d.” Och när han föll ned med pannan mot marken sade han: ”Allāhumma! Laka sadjadtu wa-bika ānamtu wa-laka aslamtu. Sadjada wadjhī li-’lladhī khalaqahu wa’sawwarahu wa-shaqqa sam‘ahu wa-basarahu. Tabāraka ’llāhu ahsanu ’l-khāliqīn.” Och till sist sade han: ” Allāhumma! ’Ghfir lī mā qaddamtu wa-mā akhkhartu wa-mā asrartu wa-mā a‘lantu wa-mā asraftu wa-mā anta a‘lamu bihi minnī. Anta al-muqaddimu wa-anta al-mu’akhkhiru. Lā ilāha illā ant.”