1
‘Umar b. al-Khattāb har sagt att han hört Hishām b. Hakīm b. Hizām läsa sura Al-Furqān på ett annat sätt än han själv läste den och som Guds Sändebud ﷺ hade lärt honom. ”Jag var på väg att sätta i gång en dispyt med honom, men jag gav honom tid att avsluta läsningen. Då grep jag tag i hans mantel och drog honom med mig till Profeten och sade: ”Jag har hört denne läsa sura Al-Furqān på ett annat sätt än det som du har lärt mig.” Då sade Guds Sändebud ﷺ [åt mig] att lämna honom i fred och bad honom läsa. Och han läste så som jag hade hört honom läsa och Guds Sändebud ﷺ sade: ”Så uppenbarades [suran].” Sedan sade han till mig: ”Läs” och jag läste, och han sade: ”Så uppenbarades [suran]. Koranen har uppenbarats i sju läsarter. Läs alltså det som är lättast [för er].”Av denna tradition finns nära fyrtio tolkningar och många har brytt sina hjärnor för att finna den rätta dock, vill det synas, i onödan. Den säger nämligen ingenting som bör ge anledning till huvudbry. Innebörden är helt enkelt att Koranen har uppenbarats i sju dialekter (läsarter) för att underlätta läsning och inlärning. – Denna hadīth finns i en version med samma källa men där ordalagen är något annorlunda: ”Medan Guds Sändebud ﷺ ännu levde hörde jag Hishām b. Hakīm läsa sura Al-Furqān”, varefter traditionens text är densamma utom detta: ”Jag var på väg att gripa tag i honom medan han bad men gav mig till tåls till dess han hade gjort den avslutande hälsningen.” – Denna version har också förmedlats av Zuhrī