2
Enligt en berättelse av Djābir b. ‘Abdallāh inträffade en solförmörkelse en ytterst het dag under Profetens liv ﷺ. Guds Sändebud ﷺ förrättade bönen tillsammans med sina Följeslagare och förlängde bönens första fas, [läsningen] i stående ställning, så länge att de började falla omkull [av utmattning]. Sedan gjorde han en likaså förlängd bugning och lyfte åter huvudet [och blev stående], därefter ännu en förlängd bugning och lyfte så igen huvudet [och blev stående]. Sedan föll han två gånger ned på sitt ansikte och tillbad. Så reste han sig och gjorde allt detta ännu en gång i det närmaste på samma sätt, dvs. allt som allt gjorde han fyra bugningar och fyra nedfall på sitt ansikte.
Sedan sade han: ”Jag fick se allt [det som ni en dag kommer att få se] när ni förs dit: Paradiset [kom mig] så nära att jag, om jag hade velat sträcka ut handen efter en klase [druvor], kunde ha plockat den” (eller också sade han ’jag sträckte ut handen efter en klase, men handen räckte inte’) och jag fick se Helvetet och såg där en kvinna från stammen Israel, straffad för att ha bundit en katt utan att ge den mat eller släppa den fri så att den kunnat äta sådana djur som krälar på jorden. Jag såg också Abū Thumāmah ‘Amr b. MālikDet rör sig om samma person som nämns i not 127 ovan. släpa sina inälvor där i Elden. [Araberna] brukade säga: ’Solen och månen förmörkas inte annat än vid en stor mans död’, men [i själva verket] hör de båda till Guds tecken som ni kan få skåda. När ni ser dem förmörkas, bör ni alltså förrätta bön till dess de [åter] lyser klart. – Denna tradition har också berättats av Hishām med en likvärdig kedja av förmedlare; han sade emellertid: ”Jag såg i Elden en svart, högrest, himjarisk kvinna” och nämnde ingenting om ”en kvinna från stammen Israel.”