1
Umm Salamah har berättat följande om Abū Salamahs, hennes makes död. När han dog sade hon: ”Han var en främling i ett främmande land och jag skall sannerligen gråta över honom så att man kommer att tala om det.Araberna hade gjort det högljudda sörjandet över en död till en konstart, dvs. de hade i själva verket låtit det gå till överdrift. Islam satte ingen gräns för de naturliga uttrycken för sorgen över en död men högljudd veklagan och jämmer förbjöds. Jag hade just börjat förberedelserna för sorgeceremonierna då en kvinna kom från övre delen av staden, som ville hjälpa till med detta. Men hon mötte Guds Sändebud ﷺ som sade [till henne]: ’Vill du släppa in Djävulen i ett hus, varifrån Gud har drivit bort honom?’ [och upprepade det] ännu en gång. Jag [Umm Salamah] avstod därför från sorgeceremonierna och jag grät inte.”