2
Usāmah b. Zayd åberopas för följande tradition: [En dag] var vi tillsammans med Profeten ﷺ och ett bud kom från en av hans döttrar,Det var fråga om hans dotter Zaynāb. som bad honom komma därför att hennes lille pojke (eller kanske sade hon ’lille son’) var döende. Guds Sändebud ﷺ sade till budet att gå tillbaka och hälsa henne att den som Gud tog tillbaka tillhörde Honom och vad Han gav tillhörde Honom och att allt hos Honom hade sin utmätta tid. - ”Säg henne alltså att beväpna sig med tålamod och lita på att Gud ger henne något i stället [för det barn hon förlorat].” Men [budet] återkom med hälsningen att hon enträget bad [Profeten ﷺ] att komma. Och han reste sig [för att gå] och tillsammans med honom Sa‘d b. ‘Ubādah och Mu‘ādh b. Djabal och jag [förmedlaren] gick med dem. Någon lyfte upp barnet till honom och själen hördes rossla som om den befann sig i en vattenlägel av läder. [Profetens] tårar vällde fram. Sa‘d sade: ”Guds Sändebud! Vad är detta?” Och han svarade: ”Detta är medömkan varmed Gud fyller Sina tjänares hjärtan. Gud har medömkan enbart med dem av Sina tjänare som är fulla av medömkan.”