1
‘Abdallāh b. ‘Umar har berättat att Hafsah grät över [fadern], ‘Umar, [när denne låg för döden]. Han sade:
”Lugn, kära dotter! Du vet ju att Guds Sändebud ﷺ har sagt, att den döde straffas för [de överdrifter hans närmaste begår] som jämrar sig över honom.”Denna hadīth har varit föremål för upphettade diskussioner mellan flera parter. ‘Ā’ishah och Ibn ‘Abbās ansåg att kalifen ‘Umar och hans berömde son ‘Abdallāh kunde ha missförstått Profetens ord ﷺ; det är nämligen omöjligt att han skulle ha sagt något som stod i uppenbar strid med Koranens anda: På ingen bärare av bördor skall läggas en annans börda (6:164, 17:15, 35:18, 39:7 och 53:38). Ingen kan därför straffas för en annan människas synder och det är således otänkbart att Gud, den Barmhärtige, skulle straffa den döde för de fel som begåtts av hans familj. Detta är alltså ‘Ā’ishah och Ibn ‘Abbās’ ståndpunkt. Den motsatta ståndpunkten som några andra följeslagare intar är att inget missförstånd föreligger från kalifen ‘Umars eller hans sons sida. ‘Umar påminde sin dotter Hafsah, Profetens hustru, om hennes plikt att också i detta svåra läge visa prov på tålamod och inte hämningslöst ge sig hän åt en sorg som kanske skulle ta sig utlopp i högljudd jämmer. Bestraffningen av den döde på grund av de anhörigas klagorop har tillkännagetts för den som med tanke på sitt framtida frånfälle uppmanar sina närmaste att då i enlighet med förislamisk sedvänja ge utlopp för sin sorg i högljudd jämmer och veklagan. Vad ‘Umar gjorde var ingenting annat än varna dem för denna sed och framhålla att den som underlåter att varna förtjänar straff. – ‘Umar själv åberopas som källa för dessa ord av Profeten ﷺ: ”Den döde straffas i sin grav för hans närmastes klagan och jämmerrop.” – Fyra ahādīth följer här som alla rör omständigheterna kring mordet år 644 på den andre kalifen ‘Umar b. al-Khattāb, och de åberopade förmedlarna är respektive Ibn ‘Umar, Abū Burdah, Abū Mūsā och Anas b. Mālik. Alla återger samma ord av Guds Sändebud ﷺ att den döde blir straffad, om hans anhöriga begråter honom. I den tredje av dessa heter det: ”Jag [förmedlaren] sade: ”Jag nämnde om Profetens ord ﷺ för Mūsā b. Talhah och han sade att när ‘Ā’ishah [tillfrågades om detta] brukade hon svara: ’Detta gällde enbart judarna.’”