حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ الْمُثَنَّى قَالَ حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ جَعْفَرٍ قَالَ حَدَّثَنَا شُعْبَةُ عَنْ عَمْرِو بْنِ مُرَّةَ عَنْ أَبِي حَمْزَةَ رَجُلٍ مِنَ الْأَنْصَارِ عَنْ رَجُلٍ مِنْ بَنِي عَبْسٍ عَنْ حُذَيْفَةَ بْنِ الْيَمَانِ أَنَّهُ صَلَّى مَعَ النَّبِيِّ ﷺ مِنَ اللَّيْلِ قَالَ فَلَمَّا دَخَلَ فِي الصَّلَاةِ قَالَ: اللَّهُ أَكْبَرُ ذُو الْمَلَكُوتِ وَالْجَبَرُوتِ وَالْكِبْرِيَاءِ وَالْعَظَمَةِ قَالَ ثُمَّ قَرَأَ الْبَقَرَةَ ثُمَّ رَكَعَ رُكُوعَهُ نَحْوًا مِنْ قِيَامِهِ وَكَانَ يَقُولُ: سُبْحَانَ رَبِّيَ الْعَظِيمِ سُبْحَانَ رَبِّيَ الْعَظِيمِ ثُمَّ رَفَعَ رَأْسَهُ فَكَانَ قِيَامُهُ نَحْوًا مِنْ رُكُوعِهِ وَكَانَ يَقُولُ: لِرَبِّيَ الْحَمْدُ لِرَبِّيَ الْحَمْدُ ثُمَّ سَجَدَ فَكَانَ سُجُودُهُ نَحْوًا مِنْ قِيَامِهِ وَكَانَ يَقُولُ: سُبْحَانَ رَبِّيَ الْأَعْلَى سُبْحَانَ رَبِّيَ الْأَعْلَى ثُمَّ رَفَعَ رَأْسَهُ فَكَانَ مَا بَيْنَ السَّجْدَتَيْنِ نَحْوًا مِنَ السُّجُودِ وَكَانَ يَقُولُ: رَبِّ اغْفِرْ لِي رَبِّ اغْفِرْ لِي حَتَّى قَرَأَ الْبَقَرَةَ وَآلَ عِمْرَانَ وَالنِّسَاءَ وَالْمَائِدَةَ أَوِ الْأَنْعَامَ. شُعْبَةُ الَّذِي شَكَّ فِي الْمَائِدَةِ وَالْأَنْعَامِ.
Hudhayfa ibn al-Yaman, må Gud vara nöjd med honom, bad tillsammans med Profeten ﷺ en natt. Han sade: ”När han inledde bönen sade han: ’Gud är större. Upphöjd är Han, som besitter herravälde, betvingande makt, fullkomlighet och storhet’, och sedan läste han suran al-Baqara. Därefter bugade han sig och dröjde kvar i bugande ställning under lika lång tid som han hade stått upp [för att läsa al-Baqara] och sade: ’Upphöjd är min Herre, den Store, upphöjd är min Herre, den Store’. Sedan reste han huvudet och förblev stående upprätt under lika lång tid som han hade bugat sig och sade: ’Min Herre tillkommer allt lov och pris, min Herre tillkommer allt lov och pris’. Sedan föll han ned med ansiktet mot marken och dröjde kvar så under lika lång tid som han hade stått upp och sade: ’Upphöjd är min Herre, den Högste, upphöjd är min Herre, den Högste.’ Därefter reste han huvudet och satt ned mellan nedfallen under lika lång tid som han hade haft ansiktet mot marken och sade: ’Herre, förlåt mig, Herre, förlåt mig.’ [Han fortsatte på detta sätt] ända tills han hade läst hela al-Baqara, Al Imran, al-Nisa och al-Maida (eller al-Anam).” Det var Shuba som var osäker på om det var al-Maida eller al-Anam.