حَدَّثَنَا مَحْمُودُ بْنُ غَيْلَانَ قَالَ حَدَّثَنَا سُلَيْمَانُ بْنُ حَرْبٍ قَالَ حَدَّثَنَا شُعْبَةُ عَنِ الْأَعْمَشِ عَنْ أَبِي وَائِلٍ عَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ مَسْعُودٍ قَالَ صَلَّيْتُ لَيْلَةً مَعَ رَسُولِ اللَّهِ ﷺ فَلَمْ يَزَلْ قَائِمًا حَتَّى هَمَمْتُ بِأَمْرِ سُوءٍ قِيلَ لَهُ وَمَا هَمَمْتَ بِهِ قَالَ هَمَمْتُ أَنْ أَقْعُدَ وَأَدَعَ النَّبِيَّ ﷺ.
Abdullah ibn Masud, må Gud vara nöjd med honom, sade: Jag bad tillsammans med Guds Sändebud ﷺ en natt, och han stod upp i bön så länge att jag övervägde att göra någonting dåligt. Någon frågade honom: ”Vad övervägde du att göra?”, och han svarade: ”Jag övervägde att sätta mig ned och låta Profeten ﷺ [avsluta bönen själv].”