قَالَ أَبُو عِيسَى هَذَا حَدِيثٌ غَرِيبٌ مِنْ حَدِيثِ أَبِي طَلْحَةَ لَا نَعْرِفُهُ إِلَا مِنْ هَذَا الْوَجْهِ وَمَعْنَى قَوْلِهِ وَرَفَعْنَا عَنْ بُطُونِنَا عَنْ حَجَرٍ حَجَرٍ كَانَ أَحَدُهُمْ يَشُدُّ فِي بَطْنِهِ الْحَجَرَ مِنَ الْجُهْدِ وَالضَّعْفِ الَّذِي بِهِ مِنَ الْجُوعِ.
Abu Isa [al-Tirmidhi] sade: ”Detta är en ovanlig (gharib) hadith som förmedlats av Abu Talha och vi känner bara till den från denna källa. Orden ”blottade våra magar för att visa [att var och en av oss bundit fast] en sten vid magen”, betyder att de hade bundit en sten vid magen för att lindra påfrestningarna och mattheten som kom sig av hungern.