نزلتْ في ثوبان مولى رسول الله ﷺ وكان شديد الحب لرسول الله ﷺ قليل الصبر عنه، فأتاه ذات يوم وقد تغير لونه يعرف الحزن في وجهه، فقال له رسول الله ﷺ: «ما غيّر لونك»؟ فقال: يا رسول الله ما بي مرض ولا وجع غير أني إن لم أرَكَ اسْتَوْحَشْتُ وحشةً شديدة حتى ألقاك، ثم ذكرتُ الآخرة فأخاف أن لا أراك لأنّك تُرفع مع النبيين، وأنّي إن دخلت الجنة كنتُ في منزلة أدنى من منزلتك، وإن لم أدخل الجنة لا أراك أبداً، فنزلت هذه الآية
et har sagts att denna vers handlar om Profetens ﷺ frigivna slav Thawban. Han hyste en djup kärlek till Profeten ﷺ och kände sig otålig varje gång de inte var tillsammans. En dag när Thawban kom till Guds Sändebud ﷺ var hans ansikte blekt, och sorgen kunde tydligt skönjas i hans drag. ”Varför är du så blek?” frågade Guds Sändebud ﷺ. ”Guds Sändebud”, svarade han, ”jag är inte sjuk och lider inte heller av smärta, men när jag inte får se dig känner jag mig så fruktansvärt ensam tills vi möts igen. Sedan tänker jag på det tillkommande livet, och befarar att jag inte kommer att få se dig, eftersom du kommer att upphöjas tillsammans med de andra Profeterna. Om jag kommer till Paradiset kommer jag att befinna mig på en lägre nivå än din, och om jag inte kommer till Paradiset kommer jag aldrig att få se dig!” [K. 4:69, al-Baghawi]