عن أبي هريرة رضي الله عنه، عن النبي ﷺ قال " إن رجلاً أذنب ذنباً، فقال رب إني أذنبت ذنباً، فاغفره، فقال الله عز وجل عبدي عمل ذنباً، فعلم أن له رباً يغفر الذنب ويأخذ به، قد غفرت لعبدي، ثم عمل ذنباً آخر فقال رب إني عملت ذنباً، فاغفره، فقال تبارك وتعالى علم عبدي أن له رباً يغفر الذنب ويأخذ به، قد غفرت لعبدي، ثم عمل ذنباً آخر فقال رب إني عملت ذنباً، فاغفره لي، فقال الله عز وجل علم عبدي أن له رباً يغفر الذنب ويأخذ به، قد غفرت لعبدي، ثم عمل ذنباً آخر فقال رب إني عملت ذنباً، فاغفره، فقال عز الله وجل عبدي علم أن له رباً يغفر الذنب ويأخذ به، أشهدكم أني قد غفرت لعبدي، فليعمل ماشاء "
Profeten ﷺ har sagt: ”En man syndade och sade: ’Herre, jag har begått en synd, förlåt mig.’ Gud, den Mäktige och Ärorike, sade då: ’Min tjänare har begått en synd och han vet att han har en Herre som förlåter synder och som straffar honom för dem. Jag har förlåtit Min tjänare.’ Sedan begår han en ny synd och säger: ’Herre, jag har begått en synd, förlåt mig.’ Gud, den Upphöjde, säger då: ’Min tjänare vet att han har en Herre som förlåter synder och som straffar honom för dem. Jag har förlåtit Min tjänare.’ Därefter begår han ytterligare en synd och säger: ’Herre, jag har begått en synd, förlåt mig.’ Gud, den Mäktige och Ärorike, säger då: ’Min tjänare vet att han har en Herre som förlåter synder och som straffar honom för dem. Jag har förlåtit Min tjänare.’ Sedan begår han ytterligare en synd och säger: ’Herre, jag har begått en synd, förlåt mig.’ Gud, den Mäktige och Ärorike, säger då: ’Min tjänare vet att han har en Herre som förlåter synder och som straffar honom för dem. Jag tar er till vittnen på att Jag har förlåtit Min tjänare. Låt honom därför göra vad han vill.’” [K. 3:135, Ibn Kathir]