قال ابن عمر: قلت لعائشة: أخبريني بأعجب ما رأيت من رسول الله ﷺ، فبكت وأطالت ثم قالت: كل أمره عجب، أتاني في ليلتي فدخل في لحافي حتى ألصق جلده بجلدي، ثم قال لي: يا عائشة هل لك أن تأذني لي الليلة في عبادة ربي، فقلت: يا رسول الله إني لأحب قربك وأحب مرادك قد أذنت لك. فقام الى قربة من ماء في البيت فتوضأ ولم يكثر من صب الماء، ثم قام يصلي، فقرأ من القرآن وجعل يبكي، ثم رفع يديه فجعل يبكي حتى رأيت دموعه قد بلت الأرض، فأتاه بلال يؤذنه بصلاة الغداة فرآه يبكي، فقال له: يا رسول الله أتبكي وقد غفر الله لك ما تقدم من ذنبك وما تأخر، فقال: " يا بلال أفلا أكون عبدا شكورا " ، ثم قال: " ما لي لا أبكي وقد أنزل الله في هذه الليلة: { إِنَّ فِي خَلْقِ ٱلسَّمَـٰوَاتِ وَٱلأَرْضَ } " ثم قال: " ويل لمن قرأها ولم يتفكر فيها "
Ibn Umar sade till Aisha, må Gud vara nöjd med henne: ”Berätta om vad som förundrade dig mest av det du såg Guds Sändebud ﷺ göra.” Hon var tyst en stund och sade sedan: ”När han var hos mig en natt sade han: ’Aisha, låt mig ägna den här natten åt att dyrka min Herre.’ Jag sade: ’Vid Gud, jag älskar att ha dig nära, men jag älskar också det som gläder dig’ Han reste sig och gjorde sig ren, och därefter ställde han sig och bad. Han grät så mycket att kragen blev blöt och han fortsatte att gråta till dess att hans skägg var blött av gråt och marken blev fuktig. Bilal kom för att meddela honom att det var dags att be, men när han såg att Profeten ﷺ grät sade han: ’Guds Sändebud, varför gråter du när Gud redan har förlåtit dig dina tidigare och kommande synder?’ ’Ska jag inte vara en tacksam tjänare’, svarade han, ’Under denna natt har Gud uppenbarat en vers – Ve den som läser den utan att reflektera! – I himlarnas och jordens skapelse och i växlingen mellan natt och dag finns tecken för dem som har insikt.’” [K. 3:190, al-Razi]