9
Djubayr b. Nufayr har berättat att han tillsammans med Shurahbīl b. as-Simt begav sig till en by som låg sjutton eller arton mil från MedinaEnligt Hanafī-skolan kan man inte av denna hadīth dra slutsatsen att en förutsättning för att den avkortade formen av bön skall kunna användas är att den resande måste ha tillryggalagt minst arton mil. De uppfattar nämligen inte byn i fråga som det slutliga målet för resan, men detta är inte riktigt. Ingenting nämns här om en fortsättning av resan. Preposition ilā (”till”, ”fram till”) tyder snarare på att deras slutmål var just denna by. Men faktum är att ingen fast regel har stadgats i den islamiska lagen (sharī‘ah) för vad som skall anses som resa. och han bad [då en bön med] två raka‘āt. ”När jag frågade honom [om detta] sade han: ’Jag såg ‘Umar förrätta bönen med två raka‘āt vid Dhu ’l-Hulayfah och jag frågade honom [om detta] och han sade att han gjorde vad han sett Guds Sändebud ﷺ göra.’” – Till detta fogar Muslim följande: Denna hadīth har förts vidare av Shu‘bah med samma kedja av förmedlare och med Ibn as-Simt som källa men med utelämnande av namnet Shurahbīl. Här sägs att han hade begett sig till en plats som kallades Dūmīn på arton mils avstånd från Hims [Homs].