Hadither

166. 74

(166) Profeten förrättade bön i de troendes hem och bad om Guds välsignelse över dem

(1) ”Den faderlöses” var Damīr, farfader till den i Fath al-Mulhim av Shabbīr Ahmad ‘Uthmānī omnämnde Husayn b. ‘Abdallāh b. Damīr (vol. II, s.226).

(2) Det var Profetens önskan att genom att förrätta bön i dessa hem hopa välsignelser över dem. Hans avsikt var också att ge dem, först och främst kvinnorna, åskådningsundervisning i hur han förrättade bönen, eftersom de sällan deltog i offentliga möten.

(1) Denna hadīth är viktig när det gäller kvinnans ställning som kvinna. I många andra av världens religioner framställs kvinnan som av naturen ond, ja, till och med som stående i förbund med Djävulen, och förmodas med sin blotta närvaro vanhelga religiösa ceremonier och det är helt uteslutet att hon skulle få delta i bön. Islam avvisar kategoriskt alla sådana felaktiga föreställningar om kvinnan och insisterar på hennes likaberättigande med mannen och att hon som individ är värd samma respekt. Hon vanhelgar inte med sin närvaro det heliga; hennes deltagande i böner och andra religiösa handlingar är något självklart och att t.ex. komma i beröring med hennes kläder under en ceremoni vållar inget avbräck.