(231) Fredagen inrymmer en särskilt gynnsam tid för bönhörelse
(1) Profeten ﷺ fick denna kunya när hans son Al-Qāsim kom till världen. Al-Qāsim dog emellertid i späd ålder likasom hans andre son med den kristna konkubinen Maria (eller Māriyah) från Egypten, Ibrāhīm. – En vers i Koranen, 33:40, förefaller ha samband med detta förhållande: Troende! Muhammed är inte fader till någon av era män. Han är Guds Sändebud och Profetlängdens Sigill. (Ö.a.)
(1) Meningarna bland de lärda om denna lyckosamma timme går isär. Enligt imam An-Nawawī är rätt tid den som anges i den sist anförda traditionen. Hāfiz b. Hadjar ‘Asqalānī anser för sin del, att det här är fråga om en ”avbruten hadīth” (dvs. där kedjan av förmedlare inte uppvisar en obruten följd). Andra har uppfattningen att det bästa är att anse denna timme, liksom Laylat al-Qadr, vara hemlighållen och att ägna hela fredagen åt bön och lovprisning av Gud.