(1) Abū ‘Abd ar-Rahmān var ‘Abdallāh b. Mas‘ūds tillnamn.
(2) Ordet kan med samma betydelse uttalas antingen āsin eller yāsin (”skämd”, ”stinkande”). Den vers som citeras är 47:15.
(3) I Abū Dawūds samlingsverk finns en tradition som berättar hur Profeten ﷺ sammanförde olika suror i en rak‘ah: Ar-Rahmān (55) med An-Nadjm (53), Al-Qamar (54) med Al-Hāqqah (69), At-Tūr (52) med Adh-Dhāriyāt (51), Al-Wāqi‘ah (56) med Al-Qalam (68), Al-Ma‘āridj (70) med An-Nāzi‘āt (79), Al-Mā‘ūn (107) med ‘Abasa (80), Al-Muddaththir (74) med Al-Muzzammil (73), Al-Insān (76) med Al-Qiyāmah (75), An-Nabā’ (78) med Al-Mursalāt (77), Ad-Dukhān (44) med At-Takwīr (81). Dessa suror har beskrivits med termen al-mufassal (”den som kan sättas i en klass för sig”); jfr Nawawīs Minhādj at-Tālibīn, vol. I, s. 274.